Komplicerad fråga!

Här kommer en komplicerad fråga. Jag har ställt den i en anpassad status på facebook och nu klistrar in den här. Utgångspunkt är att jag är mamma till ett barn med npf och rörelsehinder. Hon är nu vuxen och vi har kämpat många år tillsammans. Nu bor hon i ett eget hem och har ett eget liv, men under sommaren är hon mycket hos oss. Det tär enormt. Livet med denna underbara tjej är inte lätt. Under många år engagerade jag mig i Autismföreningen i länet och även nu kämpar jag för personers rättigheter. Men så småningom byttes mitt kämpande ut mot att engagera mig i mina egna svårigheter också; Bipolär sjukdom. Nu sitter jag i en styrelse för det. Jag kan liksom inte ”bara vara”. 2013 fick jag igenom halv sjukersättning och jobbar därmed halvtid. Mycket behövligt. Snarare innebär motsatsen katastrof och helt enkelt livsfara…
Senaste tiden har jag börjat vackla omkring i hur jag ska se på mitt liv. Strida för mitt vuxna barn måste jag hela tiden även om jag gladeligen skulle vilja dela med mig och slippa stå ensam med det… Och kunna förlita mig på att andra runt henne gör ett bra jobb…. Tyvärr är det inte alltid så.
Men i alla fall så är jag fortfarande med i alla handikappföreningar som finns och läser alla tidningar osv.
Sen är det ju det här med min egen sjukdom. Så viktigt för mig att få träffa andra med liknande problem. Jag träffar några i min närhet och det är en härlig känsla. Och jag vill så gärna dra ihop till olika såna träffar. Det ger mig så mycket och många ger mig positiv respons för att jag försöker.
För styrelsen är det konferenser man kan åka på och nu i augusti är det en på Värmdö.
Förra hösten blev jag rejält dålig. Först upp och sen ner… ungefär som det brukar i mitt bipolära.
Nu under sommaren känns det som att jag kanske faktiskt borde göra ett helt annat val i mitt liv. Jag kanske borde vara nästan ”normal”. Jobba mina timmar, åka hem och ta hand om mitt hem.
Min man har nu i augusti frågat om vi inte kan åka iväg tillsammans under en helg. Vi har inte råd med nån utomlandsvistelse och det behovet känner vi inte heller. Nej en slags båtmässa på Tjörn..? Båtar är hans intresse. Värmdö kanske var mitt intresse eller? Vem säger att jag ska följa med till Tjörn (eller om det var Orust)? Men inte åka till Värmdö?
Vem är jag? Vem borde jag vara?

4 tankar om “Komplicerad fråga!

  1. S skriver:

    Ja, det är en komplicerad fråga och inget någon annan egentligen kan svara på, tror jag. Du borde inte behöva ha dåligt samvete för att du hävdar dina egna intressen ibland och inte bara tar hand om andra. Sedan är det olika inom olika förhållanden hur man lägger upp det. Jag och min man åker ibland iväg på varsitt håll och ibland tillsammans, men vi har väldigt lätt för att kompromissa och är öppna för varandras behov. Så är det ju inte för alla.

    En annan sak, men också något bara du själv kan bedöma, är hur mycket ork du har för olika föreningar, o.s.v. Om de ger kraft eller tar kraft.

    Kram ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Peter och jag gör olika saker på varsitt håll ofta. På så sätt har vi det väldigt bra. Dock är ju båtintresset helt hans eget, fast han vill väldigt gärna ”dra med mig” in i sina intressen. Och det är väl just där jag blir så fruktansvärt frustrerad. Jag kan inte förklara alls. Jag får ha mina egna intressen. Grejen just nu var att helgerna Värmdö kontra Tjörn ligger efter varann. Jag är inte säker på att jag orkar Värmdö och då vet jag inte om jag vill åka till Tjörn istället. Båtmässa ligger långt ner på priolistan för mig och om jag följer med dit känner jag mig mest som en släpvagn eller nåt. Man kan ställa den vid vägrenen och så får den ta hand om sig själv. Haha, det var verkligen dumt sagt – så illa är det INTE. Jag tror att det är fint på Tjörn och jag skulle kunna läsa böcker, gå promenader, ja det finns säkert massor av saker att göra. Fast jag vet inte om jag vill. Kanske snarare är så att jag skulle göra det för att han vill, för att inte göra honom besviken osv. Usch, ju mer jag försöker förklara desto mer snärjer jag in mig i vad jag försöker säga.
      Det är hans intresse. Varför skulle jag åka till Tjörn och inte till Värmdö som är mitt intresse. Fast jag kanske inte orkar mitt intresse. Ska jag då verkligen följa med i hans intresse… För att han vill det. Även om jag älskar honom och även om jag säkert inte skulle gå under av att vara med.
      :-O
      Herregud! I skrivande stund är det dessutom så att Peter har kollat vandrarhem m.m. och det finns inga rum på lagom avstånd….
      Så … han åker själv … och sover i bilen 🙂
      Och jag saknar honom alltid när han är borta, samtidigt som det är skönt att vara själv ibland. Två olika saker.
      Kram på dig S!
      Det här blev rörigt värre. 🙂

  2. S skriver:

    Det är rätt knepigt ibland att reda ut vad man vill… Vi är ju ändå människor och inte iskalla datorer.
    Kram! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s