Irritation

Jag har så mycket irritation i mig. Har dock lite svårt för att få ihop känslorna till ett vettigt sätt att säga sånt som känns viktigt….

Blöp!

smiley ledsen tunga

Det handlar om att jag har en dotter som sitter i rullstol. Beroende av andra människors välvilja, ork och tid.

Hon begär inte mycket egentligen. Att man spelar spel ibland med henne. Och så älskar hon att bada.

Hon har svårt med mycket människor omkring sig och andra intryck.

Och så behöver hon framförhållning.

I dagsläget får hon hjälp med att plocka ur tvättmaskin, det handlar mest om stöd för hon kan själv…

Och så kommer personalen med hennes mediciner. Ja lite mer förstås, det går ju inte nån radikal gräns där.

Men igår var det jättefint väder. Hon ville komma iväg och bada. Förmiddagspersonalen visste inte om eftermiddagspersonalen kunde.

Jag var på hemväg från jobb. Och så började smsen hagla. Och jag ringde upp när det blev ett lämpligt tillfälle.

Där sitter hon alltså. I en liten stuga. Jättebra. Att bo i denna stuga, ja ingen lösning kan vara bättre. Men en rullstolsburen tjej med autism och depressioner. Och ständig värk i kropp och huvud.

SKA HON FAN INTE KOMMA UT OCH BADA? BORDE INTE FÖRMIDDAGSPERSONALEN DÄR PÅ SITT JOBB SÄGA ”Å IDAG ÄR DET SÅ FINT VÄDER. VI MÅSTE FÖRSÖKA FÅ TILL ATT GABRIELLA KOMMER UT PÅ BAD”

Nej. Förmiddagspersonalen vet inte om eftermiddagspersonalen kommer att ha tid. Och så räknar dom upp olika saker som personalen måste hjälpa dom andra med. Dom andra som kräver mer.

Så är det. Dom som kräver mer, eller? Jag måste säga att jag förstår nog inte. Hon kan sitta i sin stuga med fötterna i kallbad. Hon sitter där för hon tar sig inte så mycket längre.

Och hon blir förbannad då och då på olika saker, som t.ex. om hon inte får framförhållning på saker eller när personalen säger saker som hon blir förbannad på.

Ja hon sitter där i sin lilla stuga och kan explodera på dom ibland.

Dom försöker så gott dom kan tror jag. Men vad kan dom egentligen?

Idag har jag tagit med min dotter och badat. Hon ringde mig igår och berättade att personalen inte visste om de kunde. En dag innan, kunde jag säga ja eller nej. Vi har haft framförhållning hela livet. Spontangrejer har aldrig funkat.

Personal enligt LSS borde väl innebära lite rättigheter. Och så borde det innebära möjligheter för personalen. Och kunskap hos personalen.

Eller?

Är det meningen att en mamma som … ja allt möjligt, men i alla fall: Är det meningen att en mamma till en dotter på 26 år som flyttat hemifrån, ska hämta henne och åka och bada bara för att jag har möjlighet? Och för att personalen inte har det. Eller rättare sagt inte vet om de har det…?

Vidare skönt var det inte. Fy fan vad kallt! Gabriella var i och simmade och dök som vanligt men inte så länge faktiskt. Jag gick fram och tillbaka djupare och djupare. Till slut hade jag nog alla fall vatten till axlarna men sen fick det vara bra…

Lite matsäck åt vi och så åkte vi hem till henne igen. Jag tror hon kände sig nöjd. Jag frågade om hon ville ha hjälp med disk och tvätt, men hon sa nej. Hon ville vara ifred ett tag. Att jag skulle gå. Så är hon; rak och ärlig. Finns inget elakt alls i det. Bara rakt och ärligt. Och så skönt att hon säger så. Livet är så mycket lättare då. Nar man får besked som är raka och ärliga.

KRAM!

2 tankar om “Irritation

  1. K skriver:

    Måste vara hemskt svårt då att veta att hon sitter i sin stuga utan att ta sig nånstans. Förstår att du engagerar dig för att det är din älskade dotter. Trist att det inte funkar och du måste rycka in fast du kanske inte alltid orkar. Kan tänka mig hennes glädje och förnöjsamhet över att få bada gör dig glad trots att det är snett och inte ska behöva vara så. Fel att så mycket ska hänga på dig. Personalen kanske är lite bortskämda med att du fixar donar och grejar så mycket för Gabriella. Och tar du ett steg tillbaka och överlåter mer till dem har du säkert redan provat. Kan inte vara lätt att ha en ledsen och arg dotter på telefon när det skär sig med personalen. Tycker synd om både dig och dottern. Hoppas att det med tiden blir bättre. Personalen får sig säkert många tankeställare och lär sig mycket genom din kunskap och erfarenhet. Många Kramar♡/K

    • Polär Marielle skriver:

      Å tack för det du skriver K! Du slår verkligen huvudet på spiken (eller vad man nu säger). Ja att ta ett steg tillbaka försöker jag hela tiden. Tyvärr händer inte mycket då. Skulle önska att hennes God Man tar över då, men det gör hon inte. Jag tycker att hon ger upp för mycket och för snabbt. Hon vill inte göra sig osams med nån. Jag är trött och känner att jag egentligen inte orkar, men måste. Det är hårt.
      Kramar ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s