trött

Jag är trött! Vi har haft kalas. Jag tror det gick bra och alla var nöjda. De fick lösa rebusar jag gjort och min mamma vann. Hon fick våra gamla tallrikar som present. Gabriella var inte riktigt med på noterna där så vi får se vad hon säger när tallrikarna (som Peter och jag länge tyckt att dom är urfula) plötsligt är borta… Hon gillar inte förändringar och tydligen är dom tallrikarna bäst… Det visste inte jag och Peter. Jaja, det är vi som bor här nu. Vi måste få ha vilka tallrikar vi vill. Tror jag.

Men som sagt kalaset gick bra. Det var min mamma, Peters mamma och sambo, Peters pappa med sambo och vår fd granntjej med lillflicka. Hon är inte så liten längre. Runt 10 eller nåt. Men dom har så himla roligt ihop! Det är helt sanslöst, skrattar hela tiden. Leker med kaninen som älskar Lillflickan. Ja och så var ju min svärmors hund med förstås. Han är så duktig, gör konster. Vi satt ute i trädgården och han stack ingenstans utan var med oss hela tiden.

Katterna var först borta bägge två men så kom Solkatten hem och gömde sig under soffan. När hunden sen var ute så ropade jag på Solkatten så han fick komma upp på sovrummet dit jag ställt mat, vatten och toalett. Han fann sig. Han är ju van. Spökkatten var däremot ute i skogen tills alla gäster hade gått.

Jag gjorde tårta på förmiddagen. Det gick bra. Men jag räknar aldrig in hur mycket tid det tar att hjälpa Gabriella på morgonen. Och så saker som tappas bort som det ska letas efter. Den här gången var det hennes solglasögon, de låg under en massa gosedjur i sängen. Tur att dom inte gått sönder; att hon lagt sig på dom eller nåt.

Jag hade tänkt diska först. Allra först hade jag tänkt diska i går men hann inte på kvällen. När klockan var 23.30 i går kväll så kände jag att om jag inte gick och la mig då så skulle jag inte komma upp på morgonen. Det gjorde jag knappt ändå….

Jag har så svårt att somna nu. Och ångest som kommer och tar mig. Det är så hemskt. Och benen spänner sig så jag får kramp. Jag skulle behöva sova. Jag skulle behöva slippa min nattångest. Förstås.

Jag har diskat en mastodontdisk, men det går bra om jag får ta det på mitt sätt och i min takt. Ingen får hjälpa mig med min disk. Det är en slags terapi.

Just nu är Gabriella i duschen. Snart ropar hon och jag ska hjälpa henne.

Vet ni jag älskar henne så… men ibland blir jag så trött. Jag vet inte om ni förstår eller tycker att jag är dum. Men när alla gäster gått och allt blev lugnt så känns allt så extra jobbigt med hennes funktionshinder. Allt hon behöver hjälp med och allt hon liksom ”begär” för att det är hennes behov liksom. Som tallrikarna t.ex. Eller att det ska finnas handdukar som funkar för henne. Att jag ska göra den frisyr som hon vill ha. Att hon egentligen vill att vi skaffar rullgardiner till fönstret i hallen på framsidan. Att hon gått upp så mycket i vikt. Att man behöver stötta henne när hon går ut i trädgården. Att hon behöver blöta handdukar runt nacken. Alla jävla vattenflaskor. Att hon blir så vansinnigt arg ibland. Att det känns som om hon styr mig med järnhand, fast jag vet att det inte är så.

Ni förstår nog inte. Men ibland …. vill jag faktiskt inte ha det här livet. Jag är så vansinnigt trött. Så trött så trött så trött.

Det var kul med granntjejen, att dom kom liksom. Att skratta ihop med någon. Åt våra barn. För dom är ju härliga. Helt underbara.

Ja … mitt liv… Nu ropar Gabriella och vill ha hjälp.

Kram!

2 tankar om “trött

  1. K skriver:

    Kul att kalaset blev lyckat, du hittar alltid på nån aktivitet också som du förberett, denna gång en rebus. En annan gång var det tipspromenad. Om det var på Peters kalas..har för mig det. Impad av det. Och tårta gjorde du också. Tycker du ska berömma dig själv för saker du gör trots att du är trött och känner dig trött och sliten. Och efter allt du berättat i din blogg om din älskade dotter är det inte så svårt att förstå att orken tryter och du är less på allt. Annars vore du ju omänsklig. Men som sagt roligt det blev ett lyckat kalas med många glada skratt. Styrkekram !❤

  2. Polär Marielle skriver:

    Ja det känns lyckat faktiskt. Jag älskar att göra små roliga aktiviteter. Oftast behöver jag inte tänka utan idéerna bara kommer. Plopp!
    Tårtan är jag nöjd över. Attans att Gabriella tog med sig resterna hem till sig efteråt. Jag hade kunnat äta upp alltihopa själv. 😀
    Kram på dej och alla dina fina ord ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s