Jag vill leva i nuet

IMG_1204Livet går vidare. Solen skiner, det blåser men är varmt. Jag älskar det här vädret. Peter har börjat renovera altanen och pysslar med fönster samtidigt. Och jag orkar inte vara med. Det grämer mig. Jag skulle ju vilja hjälpa till, men jag mår för dåligt rent psykiskt. I går kväll var jag väl lite behjälplig i alla fall.

Idag, enligt nya schemat, så är jag ledig. Jag vet inte vad chefen tycker om det, eftersom jag har bytt onsdagsledigheten till tisdagsledighet istället. Men men… det får bli som det blir.

I går skrev jag ett långt brev till chefen för personalen som hjälper Gabriella. Jag vet inte om jag ska skicka det. Jag vet inte om det blir bra. Jag kan inte heller bestämma mig för om jag ska skicka till hennes god man också. Usch! Nåt måste göras i alla fall, känner jag. En rullstolsburen tjej med depression kan inte sitta i sin lilla lägenhet alldeles själv på detta sätt. Det är inte vettigt. Det är inte ett värdigt liv.

Idag fyller hon år. 26. Jag satte in bilder i facebook. Bilder på när hon var liten, smal och kunde både gå och springa. Jag ser såna där saker som man aldrig skulle ha lagt märke till om hon varit som andra. Jag ser ett foto där hon sitter på huk med ena benet och på knä med det andra. I dagens läge är det en omöjlighet.IMG_1187

Men hon är fin. Jag har bilder då hon skrattar. Bilder detta år. Hon står och matar getter, och det skiner om henne. Hon älskar djur. De skänker så mycket glädje. Så mycket lycka.

När hon varit här hos oss blir både kanin och katter så bortskämda. Hon leker, matar, bär omkring. Och nu längtar dom kanske till att hon ska komma igen.

Jag behöver få vara nu. Jag vill vara ifred. Idag har jag förstås ringt och gratulerat henne. Och jag har haft lite kontakt med min son. Men för övrigt vill jag inte ha nåt ansvar kring nånting. Jag vill rymma in i mig själv på nåt sätt.

Det går väl över. Jag har nånslags skräck över att jag inte vill bli sådär sjuk som förra hösten. Jag tror att skräcken är farlig. Jag måste stålsätta mig. Det gör mig rädd. Och rädslan i sig kan vara skadlig faktiskt.

Så jag behöver få leva i nuet.

IMG_1185Kram på er alla därute! Ta det lugnt i ert liv. Gör val där det går. Val där man kan få vila en stund…

Ett slags liv

2 tankar om “Jag vill leva i nuet

  1. S skriver:

    Du gör så gott du kan! Livet blir aldrig fullkomligt, inte ens för dem som kritiserar oss.

    Jag drömde i natt så där intensivt om en gammal vän från ungdomen som skällde ut mig för att jag var misslyckad. Obehagligt. Men med tanke på omständigheterna är jag faktiskt inte så misslyckad, jag hade kunnat legat i rännstenen eller varit död. Lite så tänker jag om dig också, att du kämpat vidare i uppförsbacke, att du fortfarande bryr dig om din familj och ditt jobb. Att du behöver stanna till och andas ibland är naturligt.

    Kram ❤

  2. Polär Marielle skriver:

    Skrev ett långt inlägg här som försvann 😦
    Skickar dig en stor kram i alla fall ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s