En dag på det stora vida vattnet – mindfulness

IMG_1348 IMG_1244Oj oj oj… solen fortsätter att skina och det är varmt och härligt.

I går följde jag med Peter ut på stora sjön med hans segelbåt. Jag var så himla nervös, undrade vad sjutton jag sagt ja till egentligen. Eller det var väl inte riktigt så att jag sa ja…

Det hela började egentligen på torsdagskvällen. Vi hade haft en jättetrevlig kväll och tagit Askeladden till udden ute i sjön och badat. Inget myrbo och inget uppskrapat ben denna gång! På kvällen började Peter prata om att det skulle bli fint på lördagen och lagoma vindar, perfekta för segling för den som var ovan. Jag visste ju vad han skulle komma fram till och efter nån timme efter hans bedjande ögon börjat, så sa jag att han fick ta med sig nån kompis istället. Han har ju några som tycker om att segla. Men han fortsatte att breda ut sina målande ord över att lördagen skulle vara perfekt för mig. Till slut exploderade jag. Han blev stel som en pinne och kall som en isbit. Så där så man nästan tror att han ska ta ut skilsmässa. Sen pratade han inte med mig. På morgonen fick jag korthuggna svar på det jag sa men ingenting sas från honom.

Jag åkte till jobbet och allt kändes jättejobbigt. Jag såg framför mig bilden av Peter sittandes i sin båtIMG_1255 ute på stora sjön, ledsen över att sitta där själv. Så jag skickade ett noga övervägt sms till honom om att jag skulle följa med för hans skull. Ingen utplåning av mig själv som det blivit så många gånger förr både när det gällde honom och Gabriella, nej jag skulle vara trevlig, inte villkora nåt, göra mitt bästa. Men jag litade på honom. Han har gått kurser och han har varit ute själv många gånger, så han skulle egentligen kunna göra detta själv. Jag skulle följa med som … ja hans trevliga fru 🙂

Lördagen kom. Vi gick upp ganska tidigt, åt frukost, duschade. Och jag var så himla nervös. Jag tyckte att det var så otäckt så jag nästan spydde. Sist jag följde med var det både Peter och Andreas och jag fick en total panikattack när jag fick se båten. Farfar och hans sambo var med på bryggan då för att vinka av oss, men det gick ju inte efter min panik – de fick åka hem ändå. Den här gången var jag rädd att de i grannbåten skulle vara där. De är ett läkarpar som jag varit patient hos. Jag skulle känna mig jättedum om jag inte tog mig ombord.

Ingen på bryggan var där och ombordstigningen gick jättebra. Och så gav vi oss av. Vädret var helt fantastiskt. Vi åkte för motor först men jag var tvungen att styra i ett sund för att Peter skulle fram och ta upp fendrarna. Jag hatar att styra, jag tycker det är så läskigt! Men det gick bra och längre fram hissade han segel och vi seglade mot en ö vi hade tänkt gå i land på. MEN i detta vackra väder var det naturligtvis hur mycket båtar som helst vid den där ön, så jag föreslog att vi skulle fortsätta och gå runt en annan ö istället. Peter tyckte det var en bra idé, så det gjorde vi.

IMG_1274Svag vind och ligga för ankar några gånger för att äta nåt. Det tog tid – hela dagen.

Men nu kommer vi till en hemlis: Det var det värt… för det var en helt underbar dag!

Läskigt ibland. Om man inte har koll riktigt på vart man är, trots sjökort och gröna eller röda pinnar. Eller när man börjar fundera på såna där konstiga saker som…. om jag nu inte vill vara kvar här, så kan jag inte kliva av! Man ser alla vågor (väldigt små) och allt det stora vida vattnet och man känner sig väldigt väldigt liten…

Jag har ju inte mått så bra på senaste tiden. Trött och helt… ja skit helt enkelt. Men när man sitter så här i en liten sittbrunn och måste ha koll på vart man åker och så ska man göra nåt som heter ”slag” tror jag, det är när man vänder seglen åt helt motsatt håll för att kryssa eftersom det inte går att åka rakt på ibland, ja då är det svårt att ha de där depressiva, svarta tankarna. Jag fick ligga lite i ruffen ett tag för att jag mådde dåligt, mest illamående, men på det stora hela så gick det väldigt bra med min själ därute i det vackra blå med solen som gick ner bakom öarna på kvällen.

IMG_1278Kanske jag håller mig uppe några dagar igen nu då, eller att detta har dragit upp mig och att jag är på benen igen. Kanske, förhoppningsvis.

4 tankar om “En dag på det stora vida vattnet – mindfulness

  1. S skriver:

    Modigt av dig att försöka! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s