Som om allt har fastnat

Jag mår så dåligt. Det är som om allt liksom har fastnat i mig. Sorgen efter läkarbesöket, God Mans brev och min dotters liv. Jag vet inte hur jag ska förklara mina känslor. De river, krafsar upp sår som blöder och svider. Och så min egen sjukdom mitt i allt. Att jag faktiskt bad om hjälp men sen bara fick skit. Jag är inte värd mycket. Jag inser ju det. Jag är en sån som man kan knuffa ner i diket och sen stå och skratta åt. Snart kommer min paranojja. Jag vill inte bli sjuk. Jag måste ta hand om min älskade dotter. Och det är ju FAN! Jag ville ha hjälp, så jag kunde få vila en stund. Nu måste jag sparka hjälpkänslan i ansiktet och tala om min dotters rättigheter istället. Det var ju inte vad jag tänkt mig direkt. Min ork, min förtvivlan…. fan jag hade ju behövt vila!

Det finns så mycket att skriva om känslorna inuti. Men jag lägger ner här. Kram!

IMG_1330

2 tankar om “Som om allt har fastnat

  1. TereseS skriver:

    Jobbigt och slitsamt att fastna i en känsla. Det händer även mig allt för ofta 😦

    ”Nu lägger jag ner här”, innebär väl inte att du ska sluta blogga? Jag kommer sakna dig och din ord om du slutar.

    Kramar

    • Polär Marielle skriver:

      Tack och många många kramar! Nej jag tänker inte sluta blogga. Jag har dock inte så mycket inspiration. Det är som om orden bara försvunnit. Jag ska försöka komma igen! Skönt att höra att du skulle sakna mig, det ger lite ny kraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s