En marknad och tankar

IMG_1407Idag har jag gjort en bravad. Eller en bedrift kanske det heter. Nånting att faktiskt vara lite stolt över. Nej nej det har inget med Gabriella att göra även om hon varit i fokus den senaste tiden.

I en stad i närheten av oss brukar det varje år hållas en ofantligt stor marknad. Den sträcker sig genom hela stadskärnan med mängder av stånd. Jag har inte varit där sen början av 2000-talet. Innan dess, dvs när barnen var riktigt små och även innan dess så var vi alltid där, varje år.

De senaste åren har nog inte ens tanken snuddat vid att jag skulle åka dit. Så långt bortom min tankevärld.

I går sa min man att han och hans kompis skulle åka dit. Och… jag hörde min mun säga att jag kanske skulle ta och följa med. Fattar ni? Min mun, min tanke!

Jag var så jävla trött på allt som varit senaste tiden. Mejlandet. Gabriella. Tårar. Jobbiga tankar. Telefonsamtal. Så att fly från allt, bara för en dag, kändes faktiskt som en lösning.

Jag ville att vi skulle åka varsina bilar. Min man kunde åka med sin kompis och jag själv så jag kunde åka därifrån om det blev för jobbigt. Men sen blev det så att kompisen istället åkte ihop med sin syster. Det var skönt. Peter och jag kunde gå själva och göra som vi ville.

Det är som sagt väääääldigt mycket stånd och mycket samma sak hela tiden. Krimskrams. Ett tag blev det ganska jobbigt. När jag hamnar mitt i smeten, det är då paniken gör sin entré. Men det gick bra. Jag försökte hålla lite space framför mig. Och så att låta bli att kolla folk i ansikte och i ögonen. Det IMG_1408blir ett svepande som gör att jag nästan flyter fram istället. Som om jag vore hög. Det låter konstigt men funkar för mig 🙂

Men sen gick det bra igen. Vi köpte lite småkrafs, men i övrigt tycker jag marknader överlag är rätt ointressanta. Jag vet inte vad jag skulle dit och göra egentligen… Testa mina gränser och komma hemifrån kanske.

Och det funkade ju 🙂

Mitt på dan började det spöregna. Ingen av oss hade regnjacka eller paraply. Jag hittade en poncho på ett ställe som skulle kosta 120 spänn. Det var den inte värd. Så vi var nog dom enda som gick i jacka och barhuvat.

Så småningom frös man som en råtta. Om nu dom fryser det vet jag inte, men ändå. Väl hemma var det ju inte varmare eftersom min käre make renoverar fönstren. Så framsidafönstret är borttaget och där hänger nu bara en pappersskiva. Vilket som sagt gör att det är totalt utkylt här.

Ikväll ska vi se på Poldark och käka lite nötter som vi köpte. Jag tål egentligen inte nötter, men min mage är så knäpp ändå så det får väl gå bra .

IMG_1415Jag har svårt att släppa tankarna på Gabriellas godeman, men måste ändå försöka, annars kommer jag att bli tokig.

Kram!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s