Ibland blir livet inte som man tänkt

Ja det var väl inget nytt kanske………

Morgonen började med att jag ringde vårdcentralen. Knappade in mitt telefonnummer, så de skulle kunna ringa upp mig.

Sen ringde Gabriellas fadder från boendet. Helgen har varit skitjobbig. Jag orkar inte berätta allt, men dagen har jag ägnat till att vara där och hjälpa till. Suttit i ca en timme och pratat med hennes fadder. Sen köpt mcdonaldsmat åt mamma och mig som vi åt hos mamma.

Nu har G tre val:
1. Åka ut till oss (på onsdag), göra positiva saker, ha ett skrivet schema för varje dag och komma in i bra rutiner som sen går att flytta över till hennes hemmiljö.
2. Vara kvar hemma hos sig. Jag kan komma och hjälpa till, men annars allt som vanligt.
3. Vara hemma hos sig, men jag kommer dit mer och vi kanske kan göra nån utflykt om dagarna, shoppa, och komma in i schema och rutiner på det ställe där det ändå ska funka även framåt i tiden.

Innan jag åkte började jag prata om att hon kunde komma nån annan dag istället. Jag rabblade upp dagar och så kom halvskriket som är början på utbrott. Då sa jag hejdå och gick.

När jag nu kom hem så insåg jag att dom kanske inte ens kan en sån banal sak som att veta att om utbrottet kommer ska man bara gå därifrån. Sen får man förstås kolla upp efter ett tag så hon inte sitter och gråter. Men jag är inte säker på att dom ens har koll på detta trots att jag sagt det så många gånger.

Gå aldrig in i en fight. Hon får hellre slå sönder en massa grejer än ge sig på en annan människa.

Så jag ringde ang detta. Personalen har förr jobbat inom psykiatrin så dom visste minsann. Jag började förklara vad hennes tankar antagligen handlade om, men jag vet inte om han tog min förklaring. Nej dom har nog bestämt sig för att hon är psykotisk.

Hon är inte psykotisk. Hon har autism och troligen tvångssyndrom. Den här perioden har hon kommit in i en fantasivärld som kanske är en utveckling från att aldrig kunnat lekt ordentligt. Jag skulle vilja prata med någon om detta som kan och som kan diskutera det på ett högre plan än att bara ställa en psykosdiagnos på henne.

Jag skulle ha varit på vårdcentralen idag. Kollat hjärta och öron. Kanske åkt till storstaden med mina symtom. Men det blev inte så. Jag vet inte om jag ska vara arg och i så fall på vad och vem?

En sak vet jag. Jag älskar den där förbaskade människan som är min dotter. Och jag ska göra allt för henne. Precis allt.

2 tankar om “Ibland blir livet inte som man tänkt

  1. S skriver:

    Usch så svårt! Det är ju inte direkt någons fel att både du och dottern blivit sjuka, ändå blir ni tvungna att ta konsekvenserna.

    Jag hoppas att du får gehör hos personalen… psykos och tvångssyndrom är inte samma sak. Och det finns många andra sätt som tvång kan yttra sig på än att tvätta händerna… det behöver inte ens vara yttre handlingar utan allt kan ske i huvudet (så kallad ”Pure O”). Innan man bestämmer sig för det ena eller andra borde en läkare som faktiskt har lite koll på läget titta på det. Om det trots allt är psykos så behöver hon antagligen hjälp för det, men att bara ösa på med mera neuroleptika med alla biverkningar verkar inte så smart om man inte är helt säker på att det behövs.

    Förstår att du inte hann med att ta hand om din hälsa ovanpå allt… kan bara hoppas att du får det lugnare.

    Du är en fantastisk mamma!
    Kram ❤

  2. Polär Marielle skriver:

    Hej, jag kan bara instämma i allt du skriver. Jag önskar också få det lugnare så småningom, men det kan jag bara få om jag vet att hon mår bra ❤ Och tack för det sista du skriver; att jag är en fantastisk mamma – det värmer verkligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s