Mattan dras undan

Och i natt kom dom där värsta tankarna. Dom som du inte vill veta. Jag skulle vilja säga ”Jag orkar inte längre”, men än så länge vandrar jag vidare. Jag vill jobba, jag vill se mina barn, jag vill finnas i naturen, jag vill faktiskt till och med diska och ta hand om tvätten. Det låter konstigt att ha det på prioriteringslistan, men det är faktiskt så.

Jag gråter över meningslösheten. Eller snarare så gråter jag av trötthet. En trötthet som sitter i kroppen och i hjärnan. Ingen kan förstå om man inte varit där. Så jag kan inte begära det. Men jag skulle så gärna vilja berätta. För någon.

Jag är nämligen så ledsen. Jag är så ledsen.

I morron kommer kanske Andreas hem. Då kommer jag att se upp ur min sorgsenhet. Jag ser fram  emot att träffa honom. Älskade unge.

Ochändåärjagsåjävlatrött…. Allt försvinner under mina fötter. Mattan dras undan.

IMG_1695

4 tankar om “Mattan dras undan

  1. S skriver:

    Jag har ingen riktig tröst. Jag hör vad du säger och du har rätt att vara trött. Önskar att jag kunde fixa det.

    ❤ ❤ ❤

  2. Thegra skriver:

    Oj, som jag känner igen. Jag bara snubblade förbi, men jag blev liksom kvar. Tack för att du delar med dig. Jag kommer tillbaka. Kram

    • Polär Marielle skriver:

      Å vad roligt med en ny läsare. Jag gick in på din sida och känner igen Titeln…. Visst är det en kommentar av Mikael Persbrant i en av Beckfilkerna? Beck frågar honom hur han kan sova, och då svarar han just Två sobril och en bettskena 🙂
      Hoppas du kommer tillbaka!
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s