Ännu ett hypomanbabblande läkarbesök

IMG_1684Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska säga om fredagens läkarbesök hos psykiatrin. Ännu ett hypomant babbel fast nu till min egen läkare. Jag trodde nog att jag var ”frisk” innan dess, men inser i efterhand att jag fortfarande är hypoman.

Dagen innan så satt jag och pratade med en vän till mig som är psykiater. Jag berättade om G och hon berättade i sin tur om en patient hon hade haft en gång som ”plockade” ihop olika karaktärer från människor omkring sig och som sedan klippte ihop historier och placerade dem i olika sammanhang. Det blev en trygghet för henne och hon kunde sitta uppe på nätterna till exempel och prata med dom. Människor omkring trodde att hon var psykotisk, men min läkarkompis anade att det inte var så. Hon gick djupare i det hela och det visade sig att patienten inte alls var psykotisk.

Jag satt och nästan gapade när hon berättade. Precis som med min G ju! Och jag berättade om hennes tvång och ritualer och att jag tror att detta är en ny ”grej” som i kombination med fantasiutvecklingen samt religion och dessutom den egna rädslan för att vara ond.

Återigen; när man har psykotiska sjukdomar så äter man antipsykotisk medicin. MEN om man har t.ex. tvång så äter man antidepressiva mediciner.

När jag nu berättade detta för min läkare i fredags så var hon nog beredd att prova medicinbyte, men ville prata med Gabriellas samtalskontakt först. Hon sa även att det ju finns en risk att G blir sämre istället. IMG_1624

Allt babbel jag hade för mig minns jag inte så mycket om. Så fredagkvällen fick jag totalpanik! Jag blev rädd. Jag hade kanske gjort allt i fel ordning. Och tänk om jag saboterade för Gabriella i stället. Jag är ju faktiskt ingen läkare. Jag kan ju inte veta vilka mediciner som är bättre eller sämre för henne. Fast det kan nog inga läkare veta heller…

Jag skickade ett mejl till min läkare och jag skickade ett till Gabriellas samtalskontakt. Om att jag ville att dom väntar med att ändra nåt tills Gabriella träffat sin samtalskontakt och tills jag pratat med personalen. Och kanske det behöver vara en successiv medicinändring, men sånt borde väl läkare veta själva?? Det kan  väl  inte lligga på mitt ansvar? Och jag har god lust att säga till min läkare att hon inte får lita till hundra på mitt hypomanbabbel utan göra sig en egen uppfattning av läget. Å andra sidan är jag ju glad att människan faktiskt lyssnade på mig. Äntligen nån liksom!

Idag ska jag försöka få tag på nån personal och diskutera detta med medicinändring.

Igår var vi ute och åt pizza hela familjen. Och Andreas är orolig för sin syster faktiskt. Han frågade mig saker efteråt om varför hon betedde sig som hon gjorde och vad det berodde på. Jag berättade länge och väl kring alltihop och han sa att han tyckte att det var jobbigt. Det känns så skönt inuti att han bryr sig så mycket om sin syster. Att hand annorlunda storasyster betyder så mycket ändå.

Nu är det söndag och min sons påhälsning här är till ände. Peter skjutsar honom till stationen. Han IMG_1675ska åka många mil och sen ta flyget. Vi har hört om storm, men den verkar vara söderut.

Kram på er. Här är sol och  man kan gå ut i allt det gula och röda. Underbara färger! Höst!

 

6 tankar om “Ännu ett hypomanbabblande läkarbesök

  1. Hej. Vet inte om jag har kommenterat hos dig tidigare.
    Min dotter hade OCD, ett tvångssyndrom men fick hjälp med KBT och fick bort den. Hon har också en bipolär sjukdom, precis som jag och hennes syster. Jag äter både antidepressiva och Lamotrigin, en medicin för bipolär sjukdom.
    Kramar om dig.
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    • Polär Marielle skriver:

      Hej Eva-Kerstin, jo du kommenterade här för bara några dagar sedan och skrev då om Lamotrigin. Kanske du inte sett mitt svar. Jag äter Lamotrigin i nuläget också. Äter den tillsammans med bla Litium och Quetiapin. Antidepressiva kan jag inte äta pga att mitt bipolära då blir mycket värre. Däremot brukar Antidepressiva (SSRI) fungera bra för människor med OCD/Tvångssyndrom.
      Olika terapier är också olika för olika människor. Om man har OCD/Tvångssyndrom så brukar KBT vara väldigt bra. Jag har ju inte den problematiken men har provat KBT i många år och det fungerar inte alls på mig.
      Kanske det skulle fungera på min dotter, det vet jag inte, men troligen inte i nuläget.
      Kramar!

      • beijingxtd skriver:

        Hi, don’t take this in the wrong way, as a foreigner lived in Sweden for a not too short time. Life in Sweden is so nice, at the same time however, is depressing, especially in the cold and dark winter.
        I wonder have you tried to travel to somewhere totally different, to experience the different culture, different custom, people might have no time to get depressed.
        God, I miss so much the time my family and myself spent there in Sweden.

      • Polär Marielle skriver:

        Hi! I am so glad that you are still here and read about me and my life! I would like to go to an other country to do what you write. When our girl Gabriella was small we travelled to Greece and Great Britain. And our neighbour countries. Even our son Andreas has been with us. We have lived campinglife and easy ways (friluftsliv; tälta, vandra med ryggsäckar och stormkök osv). That is our lifestile.
        Around 2000 we bought a house in the country wich I love very much. We have too cats and a little rabbit. We don’t have so much money as we had when we lived in the city. I am only working halftime and don’t earn much at all. We have too cars for getting to our jobs. Gabriella has always and even now big problems which is hard for me going from on a trip anywhere.
        But in the summer my husband and I have a couples of days on our own. We have going by car in Sweden and that’s a beautyful country! One day in my life I would like to go to a sister of mine hwo lives in Brasil. I do not think it gonna happen, it costs a lot of money, but it’s a dream I have….
        🙂 This is my life!

      • beijingxtd skriver:

        Hi, you are right, after I come back to china and planing to travel to austrialia or north america, I found air tickets are so expensive I have to think about it twice. I was so lucky that my company paid for my family expenses these years, so that I can travel around the whole europe.
        Hope some day you can travel to China. Beijing is a very different city, for sure you have a lot to see and experience!
        välkoma, i still can’t spell welcome in svenska:(

  2. Polär Marielle skriver:

    Haha…. Välkomna 🙂
    I have underständ that Swedish isnt an easy languiche….. And not English either 😀
    China feels very long away. But interesting.
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s