Nätter i soffan

IMG_0074Nätter i soffan. Under mitt kedjetäcke. Ungefär som i somras. Skillnaden är att min dotter var en annan tjej än nu. Hon kunde bli arg, hon kunde vara ledsen. Som alla andra, men även på ett annat vis. Utifrån sin autism. Vi vandrade nerför slänten till badplatsen. Jag kunde känna ilska över hennes neuropati, över hennes svårigheter att gå. Men livet var ändå ett värdigt liv.

Men sommaren gled mot sitt slut. Ilskan blev värre och depressionen kom närmre. Hon behövde ett liv med aktiviteter och glädje. Hon åkte hem till sig och jag pustade ut lite. Min kamp var en kamp för att hon skulle kunna bada och ha social samvaro på sitt eget sätt. Utifrån sina svårigheter.

Kampen blev större, för ingen verkade förstå vart vi var på väg. Inte jag heller egentligen. Men så fick hon en medicin som inte gjorde henne bättre utan snarare sämre. Hon mådde inte bra innan medicinen. Absolut inte. Men medicinen gjorde henne sämre. Nu är den utsatt och det gäller att liksom ta sig därifrån.

Jag tar henne och springer. Men det är som att springa i tuggummi. Vi sitter fast, kommer ingenstans. Jag kämpar och kämpar.

Snart är julen här. Jag har inga adventsljusstakar i fönstren.Visserligen juldukar på borden och typ två tomtar eller nåt. Jag har inte handlat en enda julklapp.

Hon frågar om jag kan följa med henne och handla julklappar. Och jag känner att alla krav bara växer i munnen på mig som om nån trycker in en massa papper i munnen så jag nästan spyr. Jag borde kännaIMG_0094 att ”självklart handlar jag julklappar med dig älskade dotter”, men nånstans har den kärlekskänslan tagit paus. Nånstans måste någon annan göra nånting.

Nånting! Snälla!

4 tankar om “Nätter i soffan

  1. Thegra skriver:

    Åh, käraste du. SOM jag känner igen känslan. Inte för att vi har det exakt som ni, men ändå den där känslan, utifrån oss. Jag önskar att någon kunde ta över för dig en stund. Finns det någon? Någon som kan ta över någon liten del i alla fall. För en stund. Skickar en varm kram hur som helst och hoppas att du håller tills det vänder.

  2. Ann skriver:

    Så ledsam läsning, hoppas verkligen någon kan dela din börda lite 😦 ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s