Ingen skinka på golvet idag…

DSC_3598Igår satt hon bredvid mig i soffan i vardagsrummet. Vi hade ett ritblock, penna och sax på bordet. Och ett litet kaffefat som mall. Jag ritade små tallrikar och klippte ut. Och skrev upp namnen på hennes andar med röd text. Sen skrev vi vad djuren äter för nåt. Kaninmat och kattmat. Till kaninandarna och kattandarna. Ritade, skrev och klippte. Och jag pratade om såna där svåra saker som konkret / abstrakt tänkande. Jag visade på kattmatsskålen med riktigt kattmat och berättade att först när man är riktigt liten så förstår man bara sånt man ser och kan ta på. När man är lite äldre förstår man bilder – att dom kan symbolisera det konkreta och så småningom när man kan läsa så kan texten symbolisera det konkreta. Jag trodde nog inte att hon skulle förstå det där men hon satt där hos mig och gav exempel på vad dom åt. Lite senare satt hon och ritade kattmatsburkar på ett papper.

I natt har hon varit vaken i två timmar. Det känns mycket. Jag är så fruktansvärt trött nu. Vi tog fram tallrikarna och symbolerna; både text och några ritade bilder. Andarnas namn fastsatta på ritade tallrikar. Vi la ut det på golvet i hennes rum.

Vi gick och gick. Precis som förut. Andreas har kommit på att hennes ”gångvägar” här inne följer ett mönster. Så jag försöker hinna före. Ställa mig lite i vägen och distrahera på nåt sätt. Det är svårt. Hon vill ju så gärna gå sin rutt. Jag gav henne ett piller. Jag önskar att dom tog bättre. Tröttheten infann sig men inte i benen. Jag tänkte att hon kommer att gå tills hon ramlar ihop. Så jag fick henne till slut i säng. Där fick jag sitta på golvet och hålla om henne. Hon försökte resa sig några gånger men jag höll kvar. Kärleksfullt och stadigt. Så småningom somnade hon.DSC_3601

Natten har varit frostig och kall. Hon har lånat mitt kedjetäcke så jag fryser och darrar i benen. Jag vill ha det tillbaka. Idag är det jag som har kramp.

Och jag vill att det här ska ta slut. Det känns lite som att hon är mera medveten idag. Men jag vet inte. Hon ska äta sin frukost och jag tror att det har tagit två timmar hittills. Jag måste nog rycka in nu. Försöka föra henne till bordet och få henne att sitta still.

Kram på er!

4 tankar om “Ingen skinka på golvet idag…

  1. marid skriver:

    Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag vill göra ett försök. För du är en så fin mamma åt G och är en så fin person i dig själv också. OM du inte kommer ihåg mig (jag har bytt blogg) så är det jag som hade Ett öga på autism förut. Min dotter liknar G, har jag visst sagt förut, och jag har också AS själv. Jag önskar både du och G mer hjälp, men jag får skicka dig styrkekramar för jag kan ju inte göra något mer.

    Jag tänkte på det här med Gs andar och matningen. Det låter lite som när jag själv har gett upp totalt och inte ser någon utväg, då kan det ofta hända att jag börjar just göra ”fantasi-system” som måste skötas på det där sättet. Bara för att – jo, för att det inte finns någon utväg ändå och man måste fokusera på något system bara för att – ja, för att stänga ute det andra innan det tar över. Det är kanske så G gör, menar jag… Att det andra höll på att ta över och hon måste fly in i ett system där hon har kontroll. Och det DU gör, det är att försöka visa henne den där ”utvägen”, eller hur? Och det är vad hon behöver, tror jag. Som om hon satt fast i en labyrint av fasor och du står där och försöker visa vägen ut. Som jag också försöker med min dotter (och som ingen har gjort med mig).

    Kram från mig! ❤

  2. Tanja skriver:

    Nu har jag läst ikapp lite, och jag känner med dig, med er! Precis som ovanstående skrev så tycker jag att du gör ett fantastiskt jobb med din dotter, men fy vad tufft ni har allihop!! Hoppas att Gabriella får sova ordentligt snart, och ni med. Har själv imovane/stilnocht vid behov, och då jag under några år blivit väldigt dålig i min neuromuskulära sjukdom så märker jag att jag blivit så ”tålig”, det krävs mkt mer för att jag ska somna av dem, ibland känns det som om de inte tar alls. Men det låter ändå oroväckande att hon inte kan komma till ro alls, hennes kropp måste ju vara utmattad. Ännu en stor kram kommer här!! /Tanja

    • Polär Marielle skriver:

      Tack för kram och tack för att du läser. Och skriver! Gabriella sover lite bättre nu. Det är ju så att hon måste ligga still för att imovanen ska kunna verka, men om hon går upp och börjar gå runt så hjälper den inte.
      Ja vi har det tufft hela familjen. Min man och jag börjar störa oss på varann och träter mer än annars. Vi är ju slitna och vi borde kanske förstå…. Hoppas vi kan stå ut med varandras ”grejer”.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s