Ett steg fram och två steg bakåt

…eller hur man nu säger.

IMG_0190Jag sitter vid mitt köksfönster och ser snön sakta dala ner utanför. Efterlängtat? Eller bara besvärligt? Om man tänker på den långa väg jag har till jobbet, och så tänker man snö och halka och dålig sikt… ja då är det besvärligt. Men då infinner sig nästa tanke; när ska jag kunna få åka till mitt jobb igen? Och hur ska hemmavistelsen för min del lösa sig? Om jag ska få åka och jobba sen, vem ska då ta över? Vem ska finnas för henne på nätterna? Och var ska hon vara? Här eller där? Och vad ska man kräva och vilken hjälp ska hon få… och som sagt, av vem?

Ja det är nog två steg bakåt idag. Jag vet inte egentligen, kanske det började i natt. Ett rent helvete att få henne att somna. Andreas tog över. Han satt hos henne och varje gång hon försökte gå ur sängen så viskade han vänligt men bestämt ”sov” och försökte lägga henne igen. Jag vet inte hur länge dom höll på. Kanske flera timmar. Sen har hon faktiskt sovit. Och ingen mat till andarna på golvet. Eller jo dom ritade tallrikarna och skrivna orden. Sen har hon ju tänkt på sitt eget vis och det är ju sällan på mitt vis… så orden duger inte riktigt utan hon ritar maten på tallrikarna vilket tar liiiiite längre tid än det hade behövt. Men huvudsaken är att vi slipper den riktiga maten på golvet.

Jag sov länge idag. Kände att jag behövde det. Och ingen väckte mig. När jag satt och åt frukost insåg jag att läget inte var som igår. Hon säger konstiga saker ibland. Frågade om jag behövde hjälp med något och jag svarade att hon kunde leta nässpray åt mig. Det kunde hon förstås inte. Irrade omkring en stund och skulle sedan byta vatten i katternas vattenskål. Men glömde bort vad hon höll på med. Vattenskålen står nu på diskbänken. Sen började hon klä av sig dagens nytvättade tunika eftersom hon kom på att hon skulle ha BH på sig under. Sen glömde hon bort det så hon gick omkring halvt avklädd. IMG_0188Jag försökte säga att Andreas kunde komma och att han inte ville se henne sån. Men hon tog inte in vad jag sa. Jag visade med tecken att hon skulle vända sig om och gå in på sitt rum. Hon förstod inte.

Är ni med? …………  Hon förstår inte.

Hon förstår inte.

 

2 tankar om “Ett steg fram och två steg bakåt

  1. Ann skriver:

    😦 Jag är med… Skönt att dom ritade ersättningstallrikarna funkade i alla fall. Det var riktigt smart och kreativt tänkt av dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s