På väg från oss till sig

DSC03363Tänkte försöka redogöra för olika möten som har varit… men jag vet inte om jag orkar. Jag försöker.

Förrförra veckan var det möte på psykiatrin med Gabriella, hennes kontaktperson (fadder) på gruppboendet och hennes samtalskontakt på psykiatrin. Vi pratade mycket om vilka aktiviteter hon tycker om och kan se fram emot, det kändes som ett bra möte även om G var ganska trött och borta ibland.

Några dagar senare var vi på läkarbesök. En helt ny hyrläkare som inte ens visste vad chefen hette där han jobbade. Han ägnade oss en halvtimme – trekvart och sen började han klä på sig ytterkläder. Jag satt resolut kvar på stolen och sa enträget att vi behövde hjälp. Han var faktiskt förstående och bra. När vi gick ut därifrån sa jag återigen att vi behövde hjälp och att han måste kontakta oss snarast. Han lovade att göra det så vi får väl se nu om han håller det löftet…

Förra veckan hade vi möte med boendechefen, faddern på boendet och God Man. Den sistnämnda och jag kom i dispyt nästan på direkten. Sen hade jag svårt att hävda mig på resten av mötet på nåt vis. Vi kom väl fram till en del bra saker men även sånt som inte kändes bra i efterhand.

För mig är det viktigt att G får göra positiva saker, aktiviteter som hon tycker om. Men det kändes som om det inte låg på prio 1 för dom andra. Jag tycker även förhållningssättet ärDSC03368 viktigt. Det är faktiskt dom sakerna som är allra viktigast när hon kommer tillbaka: aktiviteter och förhållningssätt.

I nuläget så tänker jag att om dessa två saker inte funkar så tar jag hem henne igen. Samtidigt så är det ju så att om hon har flyttat hem till sig är det kanske inte det lättaste att ”ta tillbaka” henne till oss igen. Jag vet inte.

Idag ska vi packa, äta och åka bilen in till stan. Där ska jag bädda i hennes soffa och vi ska försöka sova gott i hennes lilla hus.

Det känns jobbigt. Vi har levt så nära så länge. Saker funkar ganska bra här hos oss. Nu ska vi till något annat. Jag är rädd. Jag vill inte tänka ”vi får se hur det går”, utan jag vill tänka ”det kommer att gå bra”.

I natt kunde jag inte sova. Jag ska släppa taget. Som jag gjorde för så många år sen. Nu ska jag göra det igen.

DSC03374Älskade älskade Gabriella ❤ Jag vill att du ska ha det bra.

2 tankar om “På väg från oss till sig

  1. K skriver:

    Hoppas övergången hem till Gabrielle går bra. Måste vara en stor hjälp för henne att du finns där till en början. Efter vad du berättat förstår jag det måste vara svårt att släppa taget. Önskar dock att både du och Gabriella känner en trygghet i beslutet när det är dags för dig att åka hem igen. Du är en fantastisk mamma som kämpar för att din dotter ska ha det bra. Förundrad av den inre styrka du besitter och all din klokhet. Kramar❤K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s