Mani och irritation

IMG_0023Nu har livet gått åt fel håll för mig. Gabriella lät ganska klar i rösten igår när jag pratade med henne. Men jag….. nej jag är inte nere i skorna av depp… nej, jag har sprungit upp i taket och börjar bli manisk. Helvete!

I måndags ringde Gabriella till mig och berättade att de stängt av spisen för henne. Hon hade kokat över två gånger och den ena gången hade brandlarmet gått. Jag är glad över att dom månar över henne. Men det är fel metod! Den är olaglig! Dessutom handlar min ilska mest över tillvägagångssättet. Två personal gick in till henne och drog ur sladden och hänvisade till att det är order från chefen. Gabriella kände sig kränkt och försökte få i sladden igen. Det blev väldigt problematiskt eftersom den är inne i grytskåpet och med hennes fysiska begränsningar så gick det inte. Någon timme senare kom den ena personalen tillbaka med chefen. De drog då ur proppen.

När jag fick veta detta blev jag helförbannad. Återigen så är jag tacksam över att de bryr sig om  min dotters säkerhet, men det de har gjort är olagligt och kränkande. Enligt min mening kunde de ha gått dit och satt sig och pratat med henne om detta, därpå kommit överens med henne om någon bra åtgärd. Kanske det hade blivit den åtgärd som de nu gjort, fast då i samröre med henne.

Till saken hör också att jag här hemma hos oss, gjorde i ordning utklippta tallrikar i papp och små ord med saker som hennes andar kunde tros äta. Jag sa att andar inte äter mat utan de vill att man visar kärlek till exempel via symboler. Det funkade jättebra. Hon köpte hela konceptet!IMG_0024

Jag har naturligtvis visat mitt material för personalen, men ingen har engagerat sig i det och nu gör hon återigen mat åt sina andar. Riktig mat alltså. I går var min mamma och hälsade på hos henne och det stod fyra tallrikar med spaghetti och köttfärssås i hennes kylskåp. Hon har även fått för sig att hennes handdukar är förgiftade vilket innebär att hon ska tvätta en massa handdukar hela tiden. Jag är övertygad över att det finns pedagogiska lösningar för det också.

Eller är det ett tecken på att hon har för dåligt att göra?

Så vad gör en manisk Marielle? Ringde och skällde ut chefen förstås (ett flertal gånger) och därefter skickade massor av mejl och kontaktade jurist….

Igår hörde jag ingenting ifrån chefen. Och min paranoiia började förstås… Är det nåt lurt på gång? Har dom kontakt med God Man?

Så nu är det dags att byta så jag kan känna mig trygg i att Gabrriella blir rättvist behandlad med full respekt.

IMG_0014Men det kryper i hela mig. Manikryper. Jag är så uppe i taket som det bara går. Hjärnan är som en rörig klump. Positivt i och för sig att jag har lärt mig tecknen på vart det är påväg. Men själva grejen är inte positiv.

Nej, själva grejen att jag är på väg att bli manisk är inget bra alls. Fan!

2 tankar om “Mani och irritation

  1. Ann skriver:

    Det är väl fan att du har kommit på en sån bra grej med den symboliska maten och så använder dom den inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s