Gomorrn!

IMG_0089Igår hade vi möte. Mötet! Det som engagerat mig så i flera veckor. Det som skulle kallas för SIP och som då i min hjärna inte alls var en SIP. För en SIP ska gå till på vissa sätt som det här mötet inte alls var planerat.

Det första i raden händelser var ju att Gabriella skickade in en lapp om att hon ville byta God Man. Jag var hiskeligt nervös över att det kanske inte skulle gå igenom. Jag vet inte varför men jag bygger hela tiden upp katastrofbilder av allting. Jag har pratat med överförmyndarnämnden flera gånger för att få svar på diverse frågor, och det har jag fått. Vilka makalösa människor det finns! Underbara som aldrig tröttnat på mig och mina frågor.

Vid ett tillfälle sa den ena överförmyndaren att jag kunde skriva ner lite synpunkter och skicka in. Det gjorde jag. Det kanske snarare var dumt faktiskt.

Så småningom fick jag ett mejl om att God Man inte skulle vara med på mötet (SIPen som inte var en SIP :-O ). Det kändes så skönt!

Men jag har verkligen gått omkring och gruvat mig över detta! Och när dagen väl kom, så var alla jättetrevliga. De tog i hand och pratade gott hela tiden. LSS-handläggaren bad om ursäkt över att hon inte kallat oss föräldrar och över att hon nog döpt mötet fel, dvs att det nog inte var en SIP egentligen. Jag svarade att det blev förvirrande faktiskt.IMG_0073

Mötet gick bra som sagt. Alla var trevliga. Verksamhetschefen tog tag i sin fråga direkt. Hon ville att G skulle flytta in på ett gruppboende. Jag vet inte om hon trott att jag skulle bli ledsen eller protestera för hon såg tämligen förvånad ut när jag hade det som en punkt på mitt papper också.

Det är förstås en jobbig känsla att G inte klarar att bo i sin stuga längre. Men jag inser faktiskt fakta där och jag vill att hon ska vara trygg. Jag vill att någon kan finnas i närheten om hon inte somnar, att det finns andra människor nära som har tid med henne. Men visst fan gör det ont. Tårarna rinner på min kind.

Den som i alla fall sa allra bäst saker var hennes arbetsterapeut. Hon pratade utifrån Gs autism och det var verkligen värdefullt. Annars la alla sitt förtroende till Gabriellas samtalskontakt på psyk. Det var han som var expert. Ja han kanske är det, på psykoser och på teorier utifrån psykoser. Men inte autism. Och senare på kvällen hemma började jag tänka på det där. Så som jag har slitit och jobbat och gör fortfarande på ett pedagogiskt sätt utifrån hennes autism. Och så pratar han om att vi måste ha tålamod när det gäller mediciner. Och att mina metoder kan vara fel.

Nu är det morgon, dagen efter. Jag ska till min läkare på psyk och jag ska ta upp mina tankar om honom.

IMG_0077För övrigt är jag ganska nöjd. Jag nämnde annat boende för G och varför. Hon var väl inte jättebegeistrad i tanken men lät inte arg eller ledsen heller. Hon vill väl tänka över det, men tyvärr tror jag inte att hon har något val. Det kommer nog att bli bra, och nu vet jag ju att mitt bråkande kan ge resultat. Jag tänker inte ge mig när det gäller samtalskontakten heller. Eller rättare sagt så tänker jag göra som jag vill :-/ För jag vet vad som är rätt..

Gomorrn på er! Här ligger dimman över sjön och solen tränger fram i den. Så vackert. Jag har ingen bild just nu så ni får njuta av andra.

Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s