Sorgen tar ut sin rätt

DSC_4326Igår sov jag mig igenom hela eftermiddagen. Vaknade runt 22 då Peter skulle gå och lägga sig. Jag satt uppe lite. Gosade med Ballebus-kaninen.

Vintermånaderna som gått tar ut sin rätt nu. Jag är så ledsen. Och arg. Vi skulle ju besegra det här. Men mest trött. I kropp och själ.

Vad ska jag göra, jag orkar inte.

Jag kan inte bara släppa alltihop.

Ringa psyk? Varför då? Mediciner eller inläggning… glöm det. Jag behöver tröst och nån som tar över ett tag. Men det är omöjligt.

Jag vill inte vara med.

I går var Peter och Gabriella till stora sjukhuset och tog EEG. Hans mamma var också med. Det funkade bra. Det skulle faktiskt vara skönt om det visade något. Om det var nåt man kunde medicinera mot.

Men jag tror inte det. Hjärnröntgen som gjordes för nån månad sen visade helt normalt.DSC_4228 Det är skönt att hon inte har någon tumör eller så. Och ändå är jag så knäpp… jag vill ha ett svar. Jag vill att det ska vara nåt konkret.

Vad var det som hände? Och vad kan jag göra? Vad är min förbankade skyldighet som mamma?

Och är det okej att bara ge upp?

I morgon kväll är det träff för Balans i staden. Vi ska beställa hämtmat och ha trevligt. Det är alltid skönt att få träffa dom andra. Men just idag förstår jag inte hur det ska gå till…

Just idag orkar jag ingenting. ”Håll demonerna stångna, det går över””Jag förstår inte varför du alltid blir så förvånad” Fraser från min man. MEN JAG ÄR INTE FÖRVÅNAD, JAG ÄR FÖRBANNAD!!!!

Det finns många som tror att jag lever ett normalt liv. Som inbegriper mig i ett slags ”Du och jag”.  Jag önskar att det vore sant. Att jag liksom tillhörde de där medelsvensson. ”Alla har sina sorger och problem”, säger du förstås. Ja jag vet det.

Men alla är inte bipolära. Det är faktiskt så. Alla kan ha ups and downs, men alla har inte DSC_4180manier och depressioner som följer en i livet hela tiden. Inte så kraftigt och inte så många. Depressioner kan alla ha, men den andra sidan är bara konstig.

Och mitt i allt hände något. Med min dotter. Och ingen vet egentligen vad.

Kanske jag inte längre tror att det kommer att gå bort helt. Men jag måste få tro på att det kan bli bättre och sen få vara så.

 

2 tankar om “Sorgen tar ut sin rätt

  1. E skriver:

    Tycker inte att det är konstigt alls att du hoppas på att det ska visa något. När man själv eller någon närstående varit sjuk tillräckligt länge så är det en lättnad att få veta, att få ett namn på det som skaver, oavsett vad det är. Ska inte låtsas att jag vet hur du har det. Men det du skriver är så starkt, visar på sådan passion för livet och för din dotter, samtidigt som det utstrålar en oändlig trötthet. Inte heller det konstigt, så som du och ni kämpar. Massa kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s