Neråt

Dagarna går och jag mår verkligen inte bra. Jag funderade i veckan om jag faktiskt skulle göra ett besök på psykiatrin i storstaden, dvs lägga in mig. Dels för att jag känner att jag kanske faktiskt behöver vård, men även för att visa omgivningen att jag inte kan stå med allt själv längre. Andra måste hjälpa till. Jag kanske är orättvis för det finns förstås stundtals undantag… men jag har stått helt själv så länge. Helt själv. Min käre man har jobbat och jag har funnits nära G hela tiden sedan december. Jag har stridit, vakat, försökt jobba pedagogiskt. Ibland har saker gått framåt. Men sen har allt rasat igen. Som nu.

Som nu. Allt bara rasar. Och hon trivs inte. Och hennes livskvalitet blir bara sämre. Och min livskvalitet, var finns den? Ja det spelar kanske inte så stor roll, det viktiga är att det funkar för henne.

Och jag är så trött. Jag sover och sover.

Och allt drar mig neråt. Neråt neråt!

http://Thåström – Ingen neråtsång

4 tankar om “Neråt

  1. Karin Svensson skriver:

    Det är nog så att någon gång tar orken slut,
    trots att jag tycker du kämpar som en galning
    finns det gränser.
    Du kanske behöver hjälp för att kunna hjälpa.

  2. K skriver:

    Var en period i mitt liv min favoritlåt. En mycket stark text ! Alltid svårt det där med att fatta beslut om man ska lägga in sig eller inte när det är på gränsen. När man känner sig för sjuk för att fixa vardagen. Samtidigt som man känner sig för ”frisk” för inläggning. Att sjuksomsinsikten fortfarande finns där. Ett dilemma.

    • Polär Marielle skriver:

      Ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. När detta skrevs kändes det som nånslags räddning från att hela tiden vara den som stod för allt liksom. Ett sätt att tvinga andra att faktiskt göra nånting. Jag stod verkligen helt själv och gör än idag förresten.
      Jag var så trött. Jag ville bara bort. Jag kände att jag absolut inte orkade mer.
      Mitt stora misstag var att jag pratade med både min man och min mamma om att jag tänkte på inläggning. För det gjorde ju förstås att det inte gick för sig. Jag blev ännu mer insnärjd i krav istället.
      Jag spelar nånslags teater. Och dom tror att jag mår bra.

Lämna ett svar till Polär Marielle Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s