Det är väl bara att leva vidare. Eller dö.

IMG_0007Idag har jag äntligen städat färdigt bilen. Skönt. Solen skiner och det är så vackert. Framåt kvällen eller eftermiddagen blev det lite småkyligt. Vi har ätit raggmunk med fläsk, min man och jag. Eller om det var bacon kanske. Sommargästerna i stugan bredvid är på visit. Det är ju långhelg. Jag bestämde mig för att jobba i morrn. Min man tycker väl att det var lite knäppt, men det kan vara skönt. Är man själv så blir man mer effektivare… Om det är nån mer där så blir man mindre effektiv 😀 Efter jobbet ska vi förhoppningsvis åka till nåt ställe där jag kan köpa mig en telefon. Samsung Galaxy S7 kanske.

Jag har gjort en mapp i datorn där jag samlar bilder på Gabriella. Glada bilder, en glad tjej. Vi har pratat om att göra en slags tavla med bilder som ett slags collage att ge till hennes förra boendepersonal. Som ett tack. Som ett avskedstack. Hon kommer att träffa dom ändå. De har nånslags polsystem i kommunen, så de ibland vikarierar just på det boende som G bor på just nu.

I går var hennes älsklingspersonal där. Hon som var Gabriellas kontaktpersonal. G sa en gång att hon såg henne som sin extramamma. Och jag tänkte ofta att hoppas att hon aldrig slutar sitt jobb – Gabriella skulle gråta ihjäl sig. Det var då. Innan. Nu blev det inte så. Och Gabriella har inte reagerat alls nästan. Det är som om människor inte är henne nära på nåt sätt längre. Inte ens jag faktiskt.

Den nionde december klockan 7.15 ringde telefonen här hemma. När jag svarade så hördeIMG_0012 jag någon som bara skrek. Det var då det allra värsta började. Nu har det gått en hel vinter. Och en månad av våren. Och hon är inte frisk. Då i vintras hade jag en tro och ett hopp.

Ibland känner jag desperat att JOOOOO! Det ska gå, hon kommer att klara av det här. Tillsammans ska vi kämpa. Jag har trott att det finns nåtslags Sedan. Och man ska aldrig ge upp.

Och ändå vet jag faktiskt inte längre vad jag tror.

Jag bläddrar bland foton på en glad Gabriella. Jag väljer ut de gladaste, de finaste. De där hon har fina frisyrer; flätor och tofsar, kanske nyklippt. Och vita fina tänder. Nu kan det gå dagar mellan tandborstningsstunderna. Hon har fått bruna fläckar på framtänderna. Nä hon har varit hos oss har jag kört med eltandborsten och det har sett lite finare ut, men det kommer ju aldrig att gå bort helt. Kanske det är för att hon dricker så mycket thé.

Vi har inte pratat i telefonen med varandra idag. Jag vet inte om det är positivt eller negativt längre.

Jag har städat min bil. Jag har diskat en stordisk. Ballebuskaninen är ute ur buren och skuttar runt här på golvet. Jag skulle ha städat hans bur, men det har helt enkelt inte blivit IMG_0038så…

Jag ska byta handdukar. Gå ner i tvättstugan med dom gamla. Sen ska vi väl titta på nåt på TVn. Slötitta.

Ett rådjur kliver runt i trädgården. En katt ligger och vräker ut sig i soffan.

Jag vet inte längre vad jag tycker om livet. Om man nu måste tycka nåt. Det är väl bara att leva vidare. Eller dö.

Jag lägger mig på golvet och kliar Ballebus bakom öronen. Det tycker han om.

IMG_0036

 

2 tankar om “Det är väl bara att leva vidare. Eller dö.

  1. K skriver:

    Vilken rolig idé att ge bort ett collage. Det blir säkert uppskattat. Ni har haft det kämpigt under en lång tid nu. En tuff kamp på många olika sätt. Både för er närmast anhöriga och för Gabriella. Jag hopas att er dotter sakta men säkert blir bättre och att det blir lite lugnare för er. Måste kännas overkligt på nåt vis allt som hänt under månaderna då hennes mående försämrades drastiskt. Förundrad över all din inneboende styrka trots att du har en egen strid att utkämpa också iom ditt eget mående. Önskar er en fin sommar med mycket bad vid ert eget paradisställe på jorden. Tiden går så fort snart är vi där. Sköt om dig. Kramar. K.

  2. Polär Marielle skriver:

    Åh vad roligt med så mycket nya kommentarer!
    Ja det har varit en tuff kamp. Det som är mest overkligt är att tiden har gått! Helvetet drog igång i december och det känns som om vi fortfarande är där liksom. Men i verkligheten är vi i maj!!! I början trodde jag att hon skulle bli ”frisk” om typ bara några dagar. Nu har det gått ett halvår nästan. Hon är inte frisk, och jag vet inte om hon någonsin kommer att bli det. Det är så fruktansvärt hemskt. Jag stänger av tankesystemet för jag klarar inte av att tänka på det.
    Många kramar till dig K ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s