Älskade dotter!

009Det finns så mycket att skriva om. Som att jag inte tog mig in i bilen igår och till slut fick anlita bärgare. Peter och jag var inte hemma förrän vid 23-tiden och isäng runt kvart i tolv. Även om det var dramatiskt så är det ingenting i jämförelse med hur jag känner mig inuti. Jag har gått i flera dagar och funderat över inläggning. Samtidigt vill jag ha så mycket som möjligt tillsammans med Gabriella. Jag blir så arg när dom proppar i henne mediciner som hon inte vill ha. Först säger nån läkare att de ska renodla och bara ha en medicin, sen plötsligt ska hon äta nåt annat också. Jag blir även ledsen för att om hon bott här hemma skulle aldrig detta hänt. Vi skulle inte ha ringt psykiatrin för minsta grej. Och så tycker jag ju att personalen ska ringa mig, men det gör dom inte.

Om hon nu inte blir bättre av medicinerna…. har vi då rätt att sätta ut dom i långsam takt i i sommar?

Jag är så trött, jag skulle ju så gärna vilja ha nån form av avlastning…. och ändå blir allt tvärtom. Jag skulle vilja lägga in mig själv för att visa att andra behöver hjälpa till. Och 029ändå blir allt i motsats. Jag måste måste måste ta hand om ännu mer….

Kram!

2 tankar om “Älskade dotter!

  1. K skriver:

    Inte roligt när mediciner stjälper mer än hjälper. När biverkningarna är så många att det lika gärna kan kvitta. Hoppas psykiatrin hör av sig. Att nån läkare lyssnar på vad er dotter och ni närmast anhöriga har att säga och tar er på allvar. Kram !

Lämna ett svar till K Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s