Idag mår jag inte bra

IMG_0055Okej. Sjuk idag. Ägnade förmiddagen åt att ringa och skriva mejl åt olika håll. Psykiatri och alla vi har haft kontakt med där, samt receptionist, sköterska osv. Och så försök att få tag på chefen för Gabriellas boende. Jag har skrivit ner en tio punkter om olika saker jag vet ska finnas paragrafer för. Fast jag vet inte vad det är för paragrafer för varje punkt liksom så jag har skickat det till en jurist jag känner. Vi får se om hon kan bena isär det åt mig.

Ångest. Att kravla/krypa upp till övervåningen för att duscha. Vem har det värst? Sist jag mådde så här dåligt så var det jag och enbart jag. I dagsläget känner jag att det fan inte är synd om mig. ”Res på dej för fan – Marielle! Det finns ingen annan som strider, det finns bara du Marielle! Svik inte. Ditt lilla as! Du måste, annars är du ett kräk Marielle!” Det finns förstås ingen annan som har sagt detta till mig. Det är bara jag.

Eller så är det bara jag som låter gnällig. Alla andra tycker nog att jag ska klara det här. Att jag är en skit som inte kan.

Du som läser kanske tycker att jag tänker så illa om mig själv. Att mina tankar är obefogade. Att jag måste ta hand om mig själv, bry mig om mig själv.

Men fan när jag ramlar så är det ingen som tar emot!

Jag satt och pratade med min mamma i telefonen igår. Och mitt i allt så bytte hon ämne och började prata om äppelblommorna. Det var på flit för att hon inte orkade prata om migIMG_0066 och G längre. Jag avledde samtalet. Kände att jag inte orkade prata om äppelblommor.

Jag är ledsen lilla mamma men mitt liv är ett helvete och några äppelblommor får faktiskt inte plats just nu.

Peter och jag blev osams i lördags. Gabriella höll i princip på att ha sönder duschkabinen i ilskeutbrott. Peter blev förbannad på henne och jag blev arg på honom. Det var så dumt. Jag sa så mycket dumma saker. Jag har så mycket ångest över det där. Tar han emot mig nu när jag faller? Eller tycker han att det räcker?

Två hysteriska kvinnor i familjen. Som faller och bär sig konstigt åt. Jag ska fan inte gnälla. Jag ska inte vara ledsen. För jag är bara en stor skit.

Det är inte synd om honom. Faktiskt inte. Jag har tagit hand om våra barn i all tid när de vuxit upp. Han har kunnat följa sina intressen.

Men kanske han ändå är besviken. Kanske skulle han istället vilja ha en fru som vore smal och som följde  med honom på hans friluftsintressen och resor. Vad är jag? Jag kan inte ens hålla ordning här hemma. Jag är inte ens den som lagar mat i denna familjen.

En gång i tiden när G växte upp så tänkte jag att En dag i framtiden kan vi ha trevliga IMG_0053middagar med goda vänner. Så där som andra har det.

Som andra.

Vi kom aldrig dit. Och det är inte nåt jag längtar efter faktiskt. Min man kanske vill det. Han kanske tycker att jag är en dålig människa som inte kan allt det där. Fast kan han?

Idag mår jag inte bra. De får tycka vad de vill. Jag har kämpat och kämpat. Och jag måste kämpa mer. Det finns ingen som tar över. Det är bara att inse.

Vad ska jag göra? Jag borde ha ringt storstadens akutpsyk, rådgivning. Jag gjorde inte det. Men i morgon är en annan dag. Vi får se. Jag kan inte planera i mitt liv. Det går inte. Ibland blir jag avundsjuk. På insidan av skåpluckan finns ett schema jag gjorde till mig själv en gång. Det skulle kunna funka.

Om jag inte vore jag. Starkast som fan och mor till Gabriella. Som mor måste man orka ALLT. Precis allt.

IMG_0058

4 tankar om “Idag mår jag inte bra

  1. K skriver:

    Känner igen mig i självföraktet jag kan känna när jag mår dåligt. Då jag känner mig värdelös och inte tycker jag klarar av att leva upp till de förväntningar jag tror andra har på mig. Fast de kanske inte alls har de förväntningarna. Men självfhatet är så starkt så jag fortsätter sparka på mig själv fast jag redan ligger ned. Tycker att mina närmaste anhöriga har det bättre utan mig. Men det är övergående fast det måendet återkommer emellanåt. Reser mig igen. Tar olika lång tid att återhämta sig å resa sig upp igen. Ibland fixar jag det inte själv på ren envishet och ibland gör jag det. En balansgång. Det är ok att må dåligt men förstår du har det jättetufft och ställer kravet att du måste orka för din dotters skull. Bara du inte väntar för länge med att söka hjälp om det inte går längre. Kramar !!

    • Polär Marielle skriver:

      Å vad det är skönt att få läsa om någon som fungerar precis som jag! Jag har pratat med psykiatrin idag och vi bestämde att jag skulle ta kontakt med storstaden om det behövs. Det känns nästan omöjligt, känns som ett alldeles för stort ansvar ligger på mig när det gäller G. Jag får skriva ett separat inlägg om dagens olika telefonkontakter, men kanske borde jag läggas in, jag vet inte.
      Tack K för alla dina ord, det känns så skönt. ❤

  2. K skriver:

    Vad bra att du pratat med dem goa du ! ❤

Lämna ett svar till K Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s