Dagboksanteckningar

Jag är så glad över att ha skrivit dagböcker över såna tider som varit svåra. Jag har skrivit i mina depressioner, i mina hypomanier och jag har skrivit dagbok över min älskade dotters svåra tider.

Nu kan jag gå tillbaka och läsa hur det verkligen faktiskt var. Jag kan förstå att livet är en resa. Från värsta mörkret och fram till ljusan dag. Inte så att lyckan tittar fram och ger livet ett rosaskimmer, utan just vandringen liksom. Att gå från det ena och upptäcka att man faktiskt gått. Att livet har förändrats i positiv riktning.

Visst går det förstås ibland i motsatt riktning. Från ljusan dag rakt ner i helvetet. Men på nåt sätt är det faktiskt helvetet jag behöver förstå. Då kan jag läsa om det och känna att Oj, så illa var det!

Så jag läser mina dagböcker och förstår. Jag förstår resan. Hur illa det faktiskt var i julas. En dotter som inte förstod vad vi sa, jag behövde till och med använda teckenstöd.

Nyss ringde jag till henne och skulle förklara en sak. Hon förstod inte först hur jag menade. Men till slut så. Och i efterhand tänker jag nu att herregud vilken svår mening jag försökte förklara för henne. Hon förstod. Och vi pratade massor av annat. Långa utvecklingar om allt möjligt. Och hon förstod. Och hon kom liksom tillbaka till utgångspunkten.

Jag vet inte hur morgondagen ser ut. Jag vet inte ens om JAG ligger i sängen och vill dö. Jag kan läsa en dagbok om min svarta brunn som jag föll ner i för några år sen. Jag kom ju upp. Men just hur det verkligen var i den stunden jag låg där, det förstår jag när jag läser.

Resor. Från ett djup och upp. Det finns där. Det går. Snälla gode Gud slå inte undan benen på mig igen. Inte nu.

I helgen kommer medlemmarna från studiecirkeln till oss och ska grilla. På midsommar kommer farmor med sambo och min mamma. Som det brukar.

En tuff vinter och vår. Ner i helvetet och kanske på väg upp. Inte helt. Men åt rätt håll. Och det gör mig lite varm.

Jag vill aldrig dit igen. Aldrig aldrig aldrig! Snälla aldrig!

”9/12 Gabriella ringer mig på morgonen hysterisk över jobbig natt. Senare på em åker G och personal V till akutpsyk i Storstaden. Träffar läkare A? plockar bort stilnocten.

10/12 Jag bor hos G. Möte på psyk med mig, Samtalskontakten och G. Hon fick läxa ang aktiviteter + välkomna andar vissa tider.

11/12 Flyttar ut till oss. Slutar med Risperdal.

19/12 Jag berättar för närmsta släkten om vår situation. Deppression som slagit kognitivt. Hänger inte med när man pratar. Fastnar och glömmer. Synhallucinationer. Gråter. Mådde bättre men nu försämring. Skriftlig planering hela tiden.

20/12 Går och går. Mumlar. Sjunger samma visa ”I en sal på lasarettet” hela tiden. Gråter och gnäller. Senaste nätterna ej sovit alls. Klarar ingenting. Hjälp av lillebror att borsta tänderna.

Jag använder småbarnspedagogik. Särskolemetodik, tecken som stöd, autismkunskap, lågaffektivt bemötande. Tålamod, lugn och mod att sitta kvar när världen rasar!

Hjälpbehov: Mamma fick ibland mata, borsta tänder, klä på. Kunde ej vara still alls. Förstod ej vad man sa. Kunde inte duscha själv. La ut mat till andarna överallt på golvet. Stod med kylskåpsdörren öppen hela natten. Öppnade ytterdörrarna och fönster i 20 graders kyla. Fick för sig att kaninens mat och vatten var förgiftat. Bytte vatten hela tiden.

22/12 Har inte sovit på flera dygn! Jag ger 2 stilnoct, 10 mg sobril, seroquel. Vandringsnatt. Öppen ytterdörr i flera timmar. Spridit ut mina scrapgrejor på golvet. Pajjat en byrålåda (går säkert att laga). Senare på dagen somnar hon och sover i flera timmar!!

21-23/12 Livet blev ett helvete! Ngn av dagarna kontakt med B på psyk. Ändrad medicinering.

24/12 G ej kunnat handla julklappar alls. Igår ej medveten om att det var dagen före jul. Kan ej sitta still på en stol.

24/12 Mer om julafton:

En väldigt annorlunda jul, men vi har klappar under granen även om inte Gabriella har kunnat handla (hon som älskar det) och så har vi skinka som Peter har gjort. Faaaaast min käre make glömde att köpa risgrynsgröt! Igår provades Imovane och hon har sovit till 5 i alla fall. Bättre än inget. Hon är så sömnig och trött men kan inte sitta still på en stol. Benen går av sig själva. Jag känner mig så maktlös. Jag vet inte vad detta är. Jag vill bara att det ska ta slut. Men idag ska jag försöka koppla bort det här och se möjligheterna i livet. Lite små lappar här och där. Visuellt stöd. Ett stort rött kryss på kylskåpet, två postitlappar vid hennes plats vid bordet där det står hur många tuggor hon ska äta innan hon reser sig upp och går lite. Pedagogen kopplar på och jag ska försöka koppla bort den otrevliga och ledsna. Idag är det jul. Ikväll kommer tomten. Våra djur tindrar med ögonen och är nyfikna på klapparna under granen.”

2 tankar om “Dagboksanteckningar

  1. Cecilia skriver:

    Vill bara önska dig en trevlig sommar och hoppas att allt blir bättre än det varit. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s