Pang!

Orden. Från Gabriella. Och jag inser att det kanske är på väg tillbaka. Skiten. Andarna. Hennes stunder på alla fyra, då hon bad till dom. Hon har gjort det igen. Och andarna runt flaggstången.

Jag är arg. Och ledsen förstås. När hon berättade i telefonen så ville jag kasta iväg den och skrika, men jag blev tyst. Kunde inget säga alls. Förrän efter en stund.

Jag har förstås tänkt på att personalen inte följer mina pedagogiska råd. Hon är i sin lägenhet, inget annat. Inga utmaningar, inga utflykter, ingen stimulans. Och ingen planerar med henne längre. Jag antar att dom slutade för att dom tyckte att hon mådde så bra. Och listan som Peter och jag gjorde med valbara aktiviteter… den försvann.

Så jag kanske inte är förvånad egentligen…

Men vad ska jag göra nu? De lyssnar ju inte på mig.Det kommer att bli ett SIP-möte. Jag har varit i kontakt med LSS-handläggaren. Vi kommer att ordna så det blir bättre. Men typ Oktober. Det är långt dit.

Det hjälper inte att slänga telefonen i väggen… Jag måste göra nåt nu.

img_0014

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s