Gabriella är här

Hon ligger där nere i sin säng i vårt hus. Hon ringde i onsdags och sa att hon ville följa med mig hem på torsdagen (igår). Jag hade kurs först, och hon följde med. Den andra föreläsningen hon varit på i sitt liv och den första var väldigt längesen. Hon kanske var 13 eller nåt sånt då och nu är hon 27.

Det gick bra. Hon hade lite svårt att höra vad föreläsaren sa; han pratade skånska och ganska lågt, men hon sa till så han pratade högre.

Efter kursen var det hemfärd hem till oss. Massor med grejer som skulle packas in. Nu ska hon alltså vara själv här ute på landet i dag når jag åker och jobbar. Hon har varit själv mycket sen hon var riktigt liten, men sen hon fick sin neuropati så känns det lite jobbigt tycker jag. Det är mycket ”tänk om det och det händer…” i mitt huvud. När hon var liten och bodde inne i staden så fanns det ju grannar omkring och så kunde hon ringa mormor som kom åkande i sin lilla gula racerbil (en gammal skoda). Här ute på landet är hon väldigt ensam.

Jag kommer att ha telefonkontakt med henne under dagen.

Det finns nog mycket att skriva, men just nu är jag så trött… Jag piggnar nog till efter en dusch!

Kram på er!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s