SIP or treat!

dsc08583I fredags var det alltså SIP för Gabriella. Det var skönt att ha henne med så det kunde bli direktkommunikation och Peter och jag inte behövde ta beslut som vi inte visste om hon skulle gilla. Men nu kunde hon själv ställa frågor och berätta vad hon tycker och tänker. Hon var jätteduktig. Mötet var i en och en halv timme och jag tror hon skulle ha klarat att vara med längre än så egentligen. Lite gäspningar och att vi behövde ta om vad vi sagt för att hon inte hängde med, men det var inte så farligt. Så småningom behövde hon röra på benen och gick lite därinne. Det var bra tycker jag att hon tog initiativet till det självmant. En annan sak som var positivt var att hon inte hade några tics alls därinne. Det kom lite grann efteråt men ändå inte mycket.

Med på mötet var: LSS-handläggaren förstås (det var hon som höll i allt), chef för gruppboendet och de två kontaktpersoner hon har där, chef för daglig verksamhet samt en personal och jobbcoachen, och så verkställaren för kontaktpersoner och ledsagare. Ja och så Peter som är pappa och God Man numera, samt jag och Gabriella. En personal från daglig verksamhet kom inte och ej heller Gabriellas kontaktperson. LSS-handläggaren informerade om SIP, vad det var osv. Vi fick ett häfte att läsa också. Om man är inbjuden till en sip men inte kommer så kan det bli böter eftersom det är obligatoriskt. Undrar hur det nu blir med dessa två som inte kom. Fast det blir nog inget tror jag. Egentligen borde det väl ha informerats i inbjudan om det. Det tror jag inte att det gjordes.

Jaja, som sagt en och en halv timme. Och jag tyckte nästan att jag höll låda hela tiden. Men å andra sidan var det ju jag som hade initierat till mötet. Ingen protesterade. Jag hade skrivit ner områden och även en sida där tanken var att vi skulle skriva vem som skulle ansvara för områdena. LSS-handläggaren hade nån matris där hon skrev mål m.m. och vi var samstämmiga i allt faktiskt, så det var ju bra. Det blev lite prat om att vi inte skulle gå ner på detaljnivå och chefen från daglig verksamhet var väldigt på om det där. Till slut började jag koka och sa att ”Nu är det här Gabriellas möte och om hon behöver ha det pådsc08588 detaljnivå ibland så är det så”. Jag är lite mallig över att jag faktiskt sa ifrån, men jag såg hur han skruvade på sig. Efteråt berättade LSS-handläggaren att han aldrig brukar vara med på SIP-ar. Jag tyckte att det var bra att alla satt vid samma bord och vi kunde planera saker och ting. Och att jag faktiskt var den som höll i rodret.

I mångt och mycket bestämdes att det skulle bli mindre möten som t.ex. genomförandeplan på boendet och att G skulle få göra studiebesök på daglig verksamhet som det ser ut nu efter att ha förändrats i vintras då G var så dålig att hon inte hade koll på det alls. Nu blev hon lite ledsen när hon fick veta att det inte var som hon tänkt sig längre, men jag förklarade för henne att hon hade varit borta länge och ingen visste när hon skulle komma tillbaka och om hon skulle kunna jobba överhuvudtaget. Då kan inte en verksamhet stå still på samma sätt som förut om andra människor behövde ha det förändrat, i väntan på henne liksom. Hon förstod då faktiskt, så det kommer nog att gå bra.

En annan sak var att boendechefen faktiskt sa att det var G som skulle bestämma om vi båda föräldrar eller en av oss (vilken som helst) kunde få vara med när genomförandeplanen skulle göras. Så har det minsann inte varit förut utan då skulle enbart God Man vara med.

Sen var det två andra områden som boendechefen var svårarbetad i. Dels var det att G och jag undrade om det inte gick att byta städdag för henne eftersom hon har städdag på onsdagar och jag är ledig på onsdagar, så vi kunde göra saker ihop ibland. Det var tydligen jättesvårt. En annan sak var att jag ville ha reda på hur deras möjligheter såg ut när det gällde utbildning och handledning till personalen. Hon menade att vi fick komma med erbjudanden ifrån arbetsterapeuten på vuxenhabiliteringen istället för att hon skulle kunna tala om nåt nu.

dsc08604I övrigt kunde hon ta emot olika föreningsaktiviteter från oss och se om det fanns nåt som G skulle vilja gå på. Och Peter skulle söka färdtjänst.

Ja på det stora hela taget så var det ändå ett bra möte.

Peter, Gabriella och jag avslutade med att gå till ett fik och köpa lite gottis. Sen fick hon åka hem till sig, vi åt lite mackor, Peter och jag handlade på Coop och sen åkte en sväng och därefter till en pizzeria. Eller först åkte vi till ett TAPAS-ställe men tyckte allt var så dyrt så vi gick till pizzerian. Jag var lite orolig hur det skulle gå med mina lungor att gå den promenaden men det gick bra.

Idag har vi smält alla diskussioner, resultaten osv. Kanske inte så mycket egentligen, men en del alla fall. Och bara den stora grejen: att G var med!

Nu har Peter åkt till G för att ha lite halloweenkväll med godis och film. Och här sitter jag! Så skönt att få vara själv lite 🙂

Trevlig hallween på er! Trick or treat!

 

 

Mera bilder!

Hösten kan vara så vacker. Senaste tiden har dock varit grå och regnig. Jag går omkring i nånslags dvala. Ibland svävar jag iväg och tror att jag nog är manisk.

Påfredag har vi SIP-möte med Gabriella. Jag är jättenervös förstås. Jag måste fortsätta prova att sätta in bilder, så ha en great day!

dsc08579

Råd och stöd till en bloggerska!

Hörrni!

Jag måste inse att jag använt allt utrymme för bilder. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att ta bort bilder utan då följer själva blogginläggen med. Javisst kan man köpa mer utrymme… men…

Nu är frågan: ska jag ta bort en massa inlägg, jag har ju alltid sagt att det jag skriver är för stunden liksom och alla tankar och tyckanden och känslor kan förändras, så jag har kanske inte så stort behov av att ha det kvar… eller? Om jag tänker efter så har ändå dokumentation både när det gäller Gabriellas katastrof och mina skov haft betydelse….

Eller ska jag byta bloggplats igen? Jag kan ju skriva nån text om att jag flyttar och helt enkelt starta en ny blogg.

Råd?